Pysslat att leka med

Haha, nu regnar de tätt, inläggen, vilket beror på en kombination av lunginflammation, tillgänglig kamera och fungerande dator.

Det har blivit amigurumis i massor, de flesta ur Mia's fina bok, och några ur eget huvud. Eftersom de två snyggaste, vinterflickan ur Mias bok och en egedesignad pippi, har blivit Milos älsklingar och följer med honom på dagis har dessa inte fastnat på bild. Längst upp är i alla fall kaninen Martini (jag döper alla amigurumis efter spritsorter, det får mig att känna mig så mycket mindre preppy, om än dock lätt alkoholiserad). Han har permanent halsfluss, därav den fastsydda halsduken. Funderar starkt på om han inte ska få röd näsa också.

Längst ner är uppiffade dockor, det är alltså mitt patetiska försök att få killarna att lägga ner sina legobyggda ljussvärd (strikt inga-vapenleksaker-policy här, men vad ska jag göra när de bygger de av lego???) och leka lite med dockorna istället. Resultatet? Inget alls. Absolut ingen reaktion. Amigurumis går hem, men inte dockor. Jag tyckte i alla fall att de blev roligare nu.

Den stora dockan har fått en Meps av restgarner, med en blomma som skymtar på ena sidan, lilldockan fick en Meps som skulle matcha Jacobs med limefärgad stjärna på sidan. Stordockan fick också en halvfuskad klänning av en pyttebit rosa moln som låg kvar i gömmorna. Jag säger fuskad, för halsringningen är bara klippt, inte kantad alls, men eftersom ingen leker med dem är det ingen som märker något.

Annars är det nedan som gäller. Milo pratar knappt alls, men han kan säga "Buzz!" Han är helt med i filmen, varje gång leksakslagaren kommer måste vi påpeka att mamma har ett likadant syskrin, och varje gång Buzz säger "Mot oändligheten, och vidare!" håller han upp båda armarna över huvudet och ställer sig upp i soffan... Vart ska det sluta?

Fler uppdateringar

Bortsett från alla tråkigheter jag listade i förra inlägget har vi haft kul också, sen sist. Jag har åkt på min första semester utan barn, en week-end i Amsterdam med lillebror blev det. Hur härligt som helst! Milo har blivit absurdstor - vart tog min bebis vägen??? Jonathan har tappat sin första tand, som glädjande nog förvandlades till en guldpeng över natten. Jacob har fått glasögon igen. Jag har börjat teckna igen och förvandlat alla ungarna till manga-kids, och så har det blivit höst. Ändlöst många vackra färgade löv, kastanjer och näsor. Ändlöst mycket kläder som ska på tre ungar, och ändlösa snuviga näsor.

Ok, en uppdatering om någon fortfarande läser här?

Jag har länge nu debatterat med mig själv om jag bara skulle släppa min blogg, eller faktiskt ge mig på att erbjuda en förklaring på tystnaden. Jag har bloggat nu i tre år, mest om sydda kläder, men även om livet och barnen. Det känns svårt att sluta nu.

Men kort och koncist så kommer här en liten förklaring på varför jag försvunnit och varit borta så länge, och lite om hur det kommer att bli. I julas fick jag en ovälkommen julklapp: cervixcancer. Inte långtgången eller dödlig, men en stor chock för mig och de omkring mig. En operation och många mr senare verkar allt ok, men sorgligt nog verkar inte mitt äktenskap ha överlevt komplikationen.

Och just när jag i början på sommaren tyckte att jag plockat ihop mig och borstat av mig ganska snyggt damp nästa ovälkomna present ner i brevlådan (bokstavligt talat) Ett större blöjmärke stämmer mig (alltså Ecobums, men det är ju jag eftersom det är egen firma) för mönsterintrång. Och trots att advokaten jag anlitade försäkrat mig om att de inte kan vinna (eftersom mitt mönster faktiskt inte är likt deras alls!) har jag helt enkelt inte råd med tvisten. Och under stämningen får jag inte producera. Så sorgligt nog har jag fått gå med på deras krav och stänga mitt företag. Jag försöker se realistiskt på det hela, och acceptera att min familj och mina barn måste gå före, och hoppas att jag så småningom kommer se någon poäng med detta.

En poäng har varit att jag har börjat plugga igen (man måste ju sysselsätta sig, och när jag plötsligt stod utan företag kändes det som att det var dags att börja om på ny kula!) Jag läser till webutvecklare, och trivs otroligt bra, även om det ofta känns som om allt händer på en gång. Under sommaren och hösten har det inte funnits mycket ork att blogga, även om jag fortfarande syr barnens kläder, men nu börjar behovet krypa sig på igen. Fast det blir nog en större blandning, barnkläder, blöjor, virkat och allmänt. Kanske mera allmänt, för som ensamstående är tiden rätt begränsad... Men vi får väl se om någon alls kommer in här längre?

Lite öde?

Inläggen lyser med sin frånvaro, vilket inte betyder att jag inte är produktiv! Det har skapats sommartunikor, tygbindor och lustiga tygblöjor i ett här i syrummet, men min kära dator (som numera känns mest som en förlängning av mig själv) ligger inlagd på datasjukhuset, och därmed även min kära photoshop... Jag tar bilder och dokumenterar allt jag syr, så bara datorn väl kommer hem blir det fart på inläggen igen! Men dessförinnan har jag fått en snäll utmärkelse som jag ska blogga om - alldeles strax ;)

tygisar till mamma med

Ett paket i tyg till en mamma den här gången, tygbindor och trosskydd i blandade färger. Visst blir man gladare av dessa än Always? 4st skogsgröna i ekologisk bambuvelour, 4st orange och lilarandiga i bomullsvelour och 2 st trosskydd i limevelour med lila stjärnor. Beställaren har själv valt färger, jag tycker de blev väldigt söta! Ett lagom paket för att man ska kunna testa och se vad man tycker om tygbindor! Samtliga har ett lager superabsorbent Zorb i mitten och vadmal på baksidan. Vadmalen är tillverkad av mina svärisar från egna får, det tycker jag är lite coolt! ;-)

ja'nte jante!

 Jag är så himla nöjd med den här väskan, och det står jag för! :) Det känns som att den börjar bli väldigt typisk för mig: utsida i bävernylon, insida i färgglatt tyg, den här gången i landskapstyget, lätt rundad upptill och blixtlås i avvikande färg. Två fickor på utsidan, sex på insidan, och fack för skötbädd. En matchande filt i landskapstyg med velourbaksida följer med i paketet, men den ville inte fastna på bild. Men tänk så fint det blir i vagnen, med väska och filt som matchar varandra lite lagom! Jag blir alldeles glad när jag tänker på det! :)

Jag gillar att den ser litet neutral ut vid första anblicken, men sen har det färgglada tyget på insidan. Dessutom funkar den lika bra på barnvagnen när barnet är litet som på armen som vanlig väska när behovet av skötväska inte längre finns. Facket för skötbädd funkar då för ett A4 block, eller ett ombyte kläder för barnet, och fickor kan man ju aldrig få för många av ändå ;-)

Härnäst på listan, när jag betat av beställningar och leveranser till återförsäljare, ska jag sy mig en egen sån här väska...

Om ni undrar över kvaliteten på bilderna och bristen på fotoredigering kommer det sig av att tekniken sviker mig från alla håll: mobiltelefon, kamera och dator har alla gett upp den senaste veckan. Efter hastigt inhandlad mobil (se förra inlägget) fick jag använda mobilkameran för att ta bilder och sedan ladda upp på barnens speldator (på vilken lcd skärmen verkar ha gett upp och alla bilder ser väldigt randiga ut...) Ibland känner jag bara för att räcka ut tungan åt tekniken och flytta ut i skogen!

Dags att byta

Min mobil har blivit döv. Alltså, jag hörs när jag pratar i den, men jag kan inte höra andra. Det är förstås väldigt opraktiskt och leder till att jag måste köpa ny mobil, vilket jag egentligen inte gillar. Inte för att jag inte gillar all ny spännande teknik, utan för att jag hatar att vara en del av konsumerismen som spottar ut nytt elektroniskt avfall som inte kan tas om hand på ett bra sätt. Så jag blev ganska glad när jag hittade SonyEricssons Green Heart. Telefonerna är gjorda av återvunna plaster och cd-skivor, färgerna är vattenbaserade och laddaren stänger av sig själv när telefonen är fulladdad. Dessutom finns en massa program i telefonen som på olika sätt hjälper en att hålla sig miljövänlig.

Ja, visst ligger det rätt i tiden, och visst bottnar det säkert i pengahunger, men jag gillar initiativet ändå, och måste jag ändå köpa ny mobil väljer jag en miljövänlig sån. Den på bilden heter Hazel, det är en sån det blir för mig!