onsdag 20 oktober 2010

ink...

så här blir den. nu vet jag vad och var och av  vem. nästa bit i pusslet är bara när. det finns inte direkt gott om tid.

texten betyder (så klart) 'jonathan jacob milo'.

jag är löjligt nöjd, och längtar verkligen efter att få upp den på armen.

söndag 17 oktober 2010

nej

håret är jättelångt. måste borstas. milo hatar borsten. men. jag kan inte klippa det. jag bara klarar det inte. de är ju gudomliga, de där lockarna.

fler



fler blöjor. restbitar, zorb och strechfrotté. milo är lycklig över de nya och går och bär dem i famnen. jag får känna mig som en God Mor. för en gångs skull. nu syr jag inga fler förrän iris visa kommit. känns lite fisigt att sy nya blöjor till en tvååring. undrar just när han tänker bli torr?


fredag 15 oktober 2010

virkelivirk





amigurumis. milo gillar flickan mest, men även 'kra-kra' får en plats i sängen. flickan gjorde jag även som pippi långstrump, men den gillades tydligen av någon på dagis, och försvann där. det gjorde inget, eftersom milo inte gillar pippi. kra-kra skulle från början bli ett snällt monster, men någonstans i virkningen glömde jag och det blev en fågel. jag skyller på den kreativa processen. flickans sjal är bra att knyta fast nappen i, då vet jag att han har med sig en på dagis. vem sa att amigurumis inte var praktiska?

lite nytt till milo





röda utslag betyder nya blöjor. bort med pul och in med ull. bort med pockets och in med formsydda igen. men bara blöjor. mammas blöjbyxor duger inte. det ska vara strömmings stickade. har ett par och hoppas på ett till. själv nöjer jag mig med att sy formsydda, dessa enligt mitt gamla mönster, men knäppt annorlunda. jag gillar varianten. den sitter bra. sydd med zorb i mitten, suger absurdmycket. tur för milo kissar ett antal dl varje natt. jag fattar inte hur, med tanke på att han inte dricker på natten?

torsdag 14 oktober 2010

Pysslat att leka med

Haha, nu regnar de tätt, inläggen, vilket beror på en kombination av lunginflammation, tillgänglig kamera och fungerande dator.

Det har blivit amigurumis i massor, de flesta ur Mia's fina bok, och några ur eget huvud. Eftersom de två snyggaste, vinterflickan ur Mias bok och en egedesignad pippi, har blivit Milos älsklingar och följer med honom på dagis har dessa inte fastnat på bild. Längst upp är i alla fall kaninen Martini (jag döper alla amigurumis efter spritsorter, det får mig att känna mig så mycket mindre preppy, om än dock lätt alkoholiserad). Han har permanent halsfluss, därav den fastsydda halsduken. Funderar starkt på om han inte ska få röd näsa också.

Längst ner är uppiffade dockor, det är alltså mitt patetiska försök att få killarna att lägga ner sina legobyggda ljussvärd (strikt inga-vapenleksaker-policy här, men vad ska jag göra när de bygger de av lego???) och leka lite med dockorna istället. Resultatet? Inget alls. Absolut ingen reaktion. Amigurumis går hem, men inte dockor. Jag tyckte i alla fall att de blev roligare nu.

Den stora dockan har fått en Meps av restgarner, med en blomma som skymtar på ena sidan, lilldockan fick en Meps som skulle matcha Jacobs med limefärgad stjärna på sidan. Stordockan fick också en halvfuskad klänning av en pyttebit rosa moln som låg kvar i gömmorna. Jag säger fuskad, för halsringningen är bara klippt, inte kantad alls, men eftersom ingen leker med dem är det ingen som märker något.

Annars är det nedan som gäller. Milo pratar knappt alls, men han kan säga "Buzz!" Han är helt med i filmen, varje gång leksakslagaren kommer måste vi påpeka att mamma har ett likadant syskrin, och varje gång Buzz säger "Mot oändligheten, och vidare!" håller han upp båda armarna över huvudet och ställer sig upp i soffan... Vart ska det sluta?

onsdag 13 oktober 2010

Fler uppdateringar



Bortsett från alla tråkigheter jag listade i förra inlägget har vi haft kul också, sen sist. Jag har åkt på min första semester utan barn, en week-end i Amsterdam med lillebror blev det. Hur härligt som helst! Milo har blivit absurdstor - vart tog min bebis vägen??? Jonathan har tappat sin första tand, som glädjande nog förvandlades till en guldpeng över natten. Jacob har fått glasögon igen. Jag har börjat teckna igen och förvandlat alla ungarna till manga-kids, och så har det blivit höst. Ändlöst många vackra färgade löv, kastanjer och näsor. Ändlöst mycket kläder som ska på tre ungar, och ändlösa snuviga näsor.

Ok, en uppdatering om någon fortfarande läser här?




Jag har länge nu debatterat med mig själv om jag bara skulle släppa min blogg, eller faktiskt ge mig på att erbjuda en förklaring på tystnaden. Jag har bloggat nu i tre år, mest om sydda kläder, men även om livet och barnen. Det känns svårt att sluta nu.

Men kort och koncist så kommer här en liten förklaring på varför jag försvunnit och varit borta så länge, och lite om hur det kommer att bli. I julas fick jag en ovälkommen julklapp: cervixcancer. Inte långtgången eller dödlig, men en stor chock för mig och de omkring mig. En operation och många mr senare verkar allt ok, men sorgligt nog verkar inte mitt äktenskap ha överlevt komplikationen.

Och just när jag i början på sommaren tyckte att jag plockat ihop mig och borstat av mig ganska snyggt damp nästa ovälkomna present ner i brevlådan (bokstavligt talat) Ett större blöjmärke stämmer mig (alltså Ecobums, men det är ju jag eftersom det är egen firma) för mönsterintrång. Och trots att advokaten jag anlitade försäkrat mig om att de inte kan vinna (eftersom mitt mönster faktiskt inte är likt deras alls!) har jag helt enkelt inte råd med tvisten. Och under stämningen får jag inte producera. Så sorgligt nog har jag fått gå med på deras krav och stänga mitt företag. Jag försöker se realistiskt på det hela, och acceptera att min familj och mina barn måste gå före, och hoppas att jag så småningom kommer se någon poäng med detta.

En poäng har varit att jag har börjat plugga igen (man måste ju sysselsätta sig, och när jag plötsligt stod utan företag kändes det som att det var dags att börja om på ny kula!) Jag läser till webutvecklare, och trivs otroligt bra, även om det ofta känns som om allt händer på en gång. Under sommaren och hösten har det inte funnits mycket ork att blogga, även om jag fortfarande syr barnens kläder, men nu börjar behovet krypa sig på igen. Fast det blir nog en större blandning, barnkläder, blöjor, virkat och allmänt. Kanske mera allmänt, för som ensamstående är tiden rätt begränsad... Men vi får väl se om någon alls kommer in här längre?